♥

Alltså jag säger bara det. Nu går verkligen skam på torra land. Tjock är man och otymplig är man. Min dumma Matte säger att jag får skylla mig själv, med ett leende givetvis. Idioten Conny som råkade vara intill  då jag råkade, jag säger råkade. Sätta svansen till sidan, jag kunde ju inte  veta att han märkte det. Jag vet att Matte är nyfiken och väntar varje dag. Där får hon skylla sig själv. Hon borde ha sett till oss bättre. Jag hoppas verkligen att Matte ser till att avkomman försvinner för gott när  det är dags. Den här lilla  högst irriterande Elsa går mig på nerverna. Hon tror att jag ska leka med henne, hur fasen ska jag orka med det. 

OMG nu är min Matte helt förvirrad. Stoppa pressarna nu kommer en riktig kioskvältare. Häromdagen då Matte var borta skällde den lilla fjanten som ännu bor hos oss....... så pass att även jag fick ont i öronen.

 

Dagen därpå så kom Matte lycklig som få med en påse från hundshoppen. Lite godis till oss var med tack och lov.

 

Även ett paket med en grej som verkade få tyst på, ja ni vet vem.  Så långt var allt bra jag hånskrattade i tysthet.

 

Igår då vi tog den helt onödiga sista kissrundan. Ja det är så jag ser på det. Jag kan då åtminstone hålla styr på blåsan. Så stod det en mycket stilig människohanne precis vid vår port. Han glodde på min Matte och mumlade ngt som jag inte riktigt hörde. Min första tanke var att ska det nu äntligen flytta in en riktig Hanne hos oss.

 

Jag viftade på svansen och försökte se viktig ut. Då gjorde, ni vet vem bort sig totalt han glodde på människohannen och morrade. Jag tänkte att det hade varit mindre trovärdigt om han hade haft stänkskyddet på sig. (läs blöja). 

 

Ja ja nu till saken. Idag satte min Matte på mig den där grejen som skulle tysta Conny. 

 

Två gånger till och med. Då hon skulle dammsuga och den sista onödiga kissrundan för idag. 

 

Snälla ni som känner oss, berätta för min Matte att hon är helt fel ute. Hon måste ju sätta sånt som är jäkligt obehagligt då m an skäller på rätt hund.

 

 

 

 

Min relation till köpebröd är väldigt obekväm för det mesta. Om sanningen ska fram så blir det mest köpebröd på sommaren. Men nu är hösten kommen tack och lov. 

 

Jag gillar ju nybakt fräscht bröd till frukost. Men vem orkar stå och söla med mjöl och vatten och jäst på morgonen.

 

En ide jag fick för några dagar sen är att man kan göra det mesta jobbet på kvällen, som inte är så mycket jobb ändå. Såhär gör jag.

 

Cirka en timme innan jag inte gitter göra mer för dagen, tar jag fram en plastbunke, behövs inte så stor. Blandar 3 dl vatten och jäst. Vattnet ska vara cirka 37 grader varmt. 

 

Viktigt är att det även blandas i ett uns socker och ett uns salt. 

 

Sen är jag fri när det gäller mjöl. Det beror helt och hållet på vad som finns härhemma. Vetemjöl är själva stommen. Bara vetemjöl känns inte riktigt bra. Så ikväll blev det lite havregryn oxå. 2 dl havregryn och 5 dl vetemjöl känns rätt. 

 

Sen är det bara att ta en träslev eller vad som finns i lådorna och röra ihop alltihopa. 

 

Eftersom jag inte känner för att använda min hushållsassistent som kräver disk av större bunke och grejer. Så håller jag mig till plastskål och träslev.

 

Sen är det bara att låta degen vila en stund. Att forma bulllar går fort.

 

In i kylen under natten.

 

Väckning är ofta ett känsligt ämne, så jag väljer att väcka mina små älsklingar med omtanke. Dom får vara i en kall ugn, med kokande vatten i en gryta på botten. Då mina mulliga älsklingar ser pigga ut så gräddar jag dom i en kvart cirka, i 250 graders värme. Vips så har jag en lyxig frukost.

 

 

Dåliga hårdagar pratas det ofta om, inget som jag har något större besvär med. Värre är dåliga trosdagar. 

 

Det sägs ju att man ska vara fin under. Det är inget som bekymrar mig heller. MEN dom dagarna då det är dags att tvätta är det kris i mitt inre. Jag har älsklingstrosor även mindre älsklingstrosor. Där finns även kristrosor.

 

Med älsklingstrosorna på känner jag mig säker och vid gott mod. Om jag tvingas använda dom trosorna som är snäppet under älsklingarna kan jag åtminstone ännu le. Om jag som idag måste använda mina mest obekväma trosor som finns i lager, ler jag inte med ögonen längre. Då är det mest panik och ett evigt letande efter dom trosorna som känns minst obekväma. 

Att leva med fibro är inte något man önskar någon annan. Att dessutom leva med en nervös och överaktiv urinblåsa kräver gott grundhumör.

 

Det är fanimej ett heltidsjobb. Jag måste hela tiden vara nära en toalett. Så fort det kommer minsta kiss i blåsan värker det som jag vet inte vad.

 

En tågresa till helsingborg kan te sig enkelt. För mig med denna fördömda blåsa är det ett helt företag.

 

Toa innan bussen till stationen, sen är det bara att hoppas att det inte blir några längre väntetider innan jag kommer på tåget. Väl där är det viktigt att sitta nära toan så jag hinner kissa innan avstigande av tåget.

 

Skulle nu toan på tåget vara obrukbar, och samtidigt så mycket folk att jag tvingas stå hela resan är det kris på riktigt.

 

Ett av dom problemen kan man klara men inte båda samtidigt.

 

Skullle det nu hända, är det viktigt att rulltrappan fungerar, vilket den inte alltid gör.

 

Nästa puckel är om det tar lång tid innan det blir grönt ljus vid övergångsstället. 

 

Handla går bara i dom affärer som har kundtoalett. Om jag nu råkar ha en femma på fickan vill säga.

 

Att åka till något ställe där jag måste promenera mer än en kvart är otänkbart. ja usch jag säger då det.

 

 

 

 

 

Jag är ju sedan en tid, dagmatte och min vän Nini är kvällsmatte. En ny titel innebär att man ska lära sig hantera den nya situationen. Ha ha ha jag är i vissa lägen dum som ett spån. 

 

Ozzy som den lille vovven heter är begiven på godsaker. Ett antal gånger har jag kommit på den lille huliganen med att stå på diskbänken och stjäla mat om där har funnits någon sådan.

 

Jag har försökt lösa problemet på olika sätt. Gömma maten i skåp och ugn och dyligt.

 

Ibland har jag lockat ut alla tre hundarna ur köket och stängt dörren. Det är ju ett visst bök med det.

 

Efter en tid frågade jag Nini hur hon brukar göra. Hon sa att hon har ju ingen stol vid spisen eller diskbänken........

 

Så nu sitter jag här med dumstruten på huvet. Ha ha ha 

 

 

 

 

Min ständiga följeslagare i livet har nu gett upp och tickar och skrämmer någon annan, vilket jag inte hoppas.

 

Jag hör inte längre tickandet från den bomb som väntar runt nästa hörn. Det värsta som kan hända har troligtvis redan hänt, eller händer just nu. För första gången i mitt liv känner jag att jag kan hantera saker som jag själv vill. 

 

 

Visst, jag är tjock som en, ja jag vet inte vad men det stör mig inte ett enda dugg. Jag slipper i alla fall oroa mig över varenda hekto, och om det finns en våg där jag befinner mig. 

 

Idag har jag utmanat mig själv och varken bäddat sängen eller dammsugit mitt hem, inte ens dammat.

 

Jag vet vilka människor som kan hjälpa mig att tänka om så behövs.

 

Kort sagt jag mår verkligen hyvens. Just nu.

Om jag tänker tillbaka typ 15 år och hur jag tänkte och agerade då, så är mitt liv betydligt annorlunda nu. 

 

Jag bar ofta till vardags på jobbet, en grå chic kjoldräkt. Även nylonstrumpor och snygga skor. 

 

Sov med telefonen i sängen, med hopp om  att någon intressant man skulle ringa och berätta hur underbar jag var. 

 

Jäktade på morgonen för att hinna träna och planerade dagens meny med tanke på hur många kalorier jag kunde unna mig. 

 

Jag hade inte många kvinnliga vänner,  troligtvis för att jag såg andra kvinnor som konkurenter. Livet gick ut på att "Detta känns bra, det kommer förhoppningsvis att bli vi"

 

Nu 15 år senare, är jag glad över att jag har tid och orkar gå till rastgården med mina älskade hundar. Jag är glad över att kunna bära klänning eller kjol utan att mina mulliga lår skaver mot varann. 

 

Jag har skaffat mig ett antal manliga vänner utan konstiga vibrationer och signaler.

 

Är glad över mina vänner, mina barn, mina barnbarn samt att jag känner ett lugn som jag aldrig känt förut. 

 

Tack och lov är jag äntligen tant.