♥

Om nu någon har missat det så kan jag berätta att Erik och jag har fiskat med Landskronas fiskebåt idag. Vi klev på båten och jag med en självsäkerhet som inte liknar något. Då vi skulle hyra spön tittade vi nerför trappan och jag tänkte att detta är inte en trappa gjord för en tant som har fibro och en smula obalans efter en hjärnblödning.

 

Erik räddade situationen och gick ner som en riktig hjälte och ordnade med våra spön. Nästa puckel kom då jag räknade efter och tänkte tillbaka, det är minst tio år sen vi fiskade sist. Då kom nästa fråga? Vad har vi gjort dom senaste tio åren.  Så jag bara tittade på grejerna och förstod att jag nog måste uppdatera mig om hur det ska vara. Tur man är kvinna så det är bara till att använda sig av det så jag sa att jag kände mig som ett fruntimmer. Då kan man ju vara hur oteknisk som helst,

 

En av våra grannar hade ett riktigt skatbo som skulle föreställa en sillhäckla och vi gjorde narr av henne och erbjöd oss att ge en riktig utan trassel till henne.

 

En annan granne hade oxå skatbon i fiskelådan även där gjordes det narr.

 

Då vi började få ett antal torskar förstod vi att det blir svårt att transportera hem allt på cykeln. Så jag ringde min gode vän Rejo Ranta och mutade med torsk om han skulle hämta oss. 

 

Mitt i samtalet då jag skröt som mest och la till en svordom för att få lite udd på skrytet så kollade jag lite runt och minst tio personer hade stannat upp och lyssnaade på vad jag sa.

 

Då tänkte jag att dom som gnäller över att jag skriker då jag pratar i telefon har nog rätt :(

 

Sen skrattade mina grannar som jag drivit med om skatbon då dom tittade på min sladd till min iphone som verkligen är ett skatbo och alltid har varit och så kommer att förbli.