Alltså jag säger bara det. Nu går verkligen skam på torra land. Tjock är man och otymplig är man. Min dumma Matte säger att jag får skylla mig själv, med ett leende givetvis. Idioten Conny som råkade vara intill  då jag råkade, jag säger råkade. Sätta svansen till sidan, jag kunde ju inte  veta att han märkte det. Jag vet att Matte är nyfiken och väntar varje dag. Där får hon skylla sig själv. Hon borde ha sett till oss bättre. Jag hoppas verkligen att Matte ser till att avkomman försvinner för gott när  det är dags. Den här lilla  högst irriterande Elsa går mig på nerverna. Hon tror att jag ska leka med henne, hur fasen ska jag orka med det. 

OMG nu är min Matte helt förvirrad. Stoppa pressarna nu kommer en riktig kioskvältare. Häromdagen då Matte var borta skällde den lilla fjanten som ännu bor hos oss....... så pass att även jag fick ont i öronen.

 

Dagen därpå så kom Matte lycklig som få med en påse från hundshoppen. Lite godis till oss var med tack och lov.

 

Även ett paket med en grej som verkade få tyst på, ja ni vet vem.  Så långt var allt bra jag hånskrattade i tysthet.

 

Igår då vi tog den helt onödiga sista kissrundan. Ja det är så jag ser på det. Jag kan då åtminstone hålla styr på blåsan. Så stod det en mycket stilig människohanne precis vid vår port. Han glodde på min Matte och mumlade ngt som jag inte riktigt hörde. Min första tanke var att ska det nu äntligen flytta in en riktig Hanne hos oss.

 

Jag viftade på svansen och försökte se viktig ut. Då gjorde, ni vet vem bort sig totalt han glodde på människohannen och morrade. Jag tänkte att det hade varit mindre trovärdigt om han hade haft stänkskyddet på sig. (läs blöja). 

 

Ja ja nu till saken. Idag satte min Matte på mig den där grejen som skulle tysta Conny. 

 

Två gånger till och med. Då hon skulle dammsuga och den sista onödiga kissrundan för idag. 

 

Snälla ni som känner oss, berätta för min Matte att hon är helt fel ute. Hon måste ju sätta sånt som är jäkligt obehagligt då m an skäller på rätt hund.

 

 

 

 

Min relation till köpebröd är väldigt obekväm för det mesta. Om sanningen ska fram så blir det mest köpebröd på sommaren. Men nu är hösten kommen tack och lov. 

 

Jag gillar ju nybakt fräscht bröd till frukost. Men vem orkar stå och söla med mjöl och vatten och jäst på morgonen.

 

En ide jag fick för några dagar sen är att man kan göra det mesta jobbet på kvällen, som inte är så mycket jobb ändå. Såhär gör jag.

 

Cirka en timme innan jag inte gitter göra mer för dagen, tar jag fram en plastbunke, behövs inte så stor. Blandar 3 dl vatten och jäst. Vattnet ska vara cirka 37 grader varmt. 

 

Viktigt är att det även blandas i ett uns socker och ett uns salt. 

 

Sen är jag fri när det gäller mjöl. Det beror helt och hållet på vad som finns härhemma. Vetemjöl är själva stommen. Bara vetemjöl känns inte riktigt bra. Så ikväll blev det lite havregryn oxå. 2 dl havregryn och 5 dl vetemjöl känns rätt. 

 

Sen är det bara att ta en träslev eller vad som finns i lådorna och röra ihop alltihopa. 

 

Eftersom jag inte känner för att använda min hushållsassistent som kräver disk av större bunke och grejer. Så håller jag mig till plastskål och träslev.

 

Sen är det bara att låta degen vila en stund. Att forma bulllar går fort.

 

In i kylen under natten.

 

Väckning är ofta ett känsligt ämne, så jag väljer att väcka mina små älsklingar med omtanke. Dom får vara i en kall ugn, med kokande vatten i en gryta på botten. Då mina mulliga älsklingar ser pigga ut så gräddar jag dom i en kvart cirka, i 250 graders värme. Vips så har jag en lyxig frukost.

 

 

Dåliga hårdagar pratas det ofta om, inget som jag har något större besvär med. Värre är dåliga trosdagar. 

 

Det sägs ju att man ska vara fin under. Det är inget som bekymrar mig heller. MEN dom dagarna då det är dags att tvätta är det kris i mitt inre. Jag har älsklingstrosor även mindre älsklingstrosor. Där finns även kristrosor.

 

Med älsklingstrosorna på känner jag mig säker och vid gott mod. Om jag tvingas använda dom trosorna som är snäppet under älsklingarna kan jag åtminstone ännu le. Om jag som idag måste använda mina mest obekväma trosor som finns i lager, ler jag inte med ögonen längre. Då är det mest panik och ett evigt letande efter dom trosorna som känns minst obekväma. 

Att leva med fibro är inte något man önskar någon annan. Att dessutom leva med en nervös och överaktiv urinblåsa kräver gott grundhumör.

 

Det är fanimej ett heltidsjobb. Jag måste hela tiden vara nära en toalett. Så fort det kommer minsta kiss i blåsan värker det som jag vet inte vad.

 

En tågresa till helsingborg kan te sig enkelt. För mig med denna fördömda blåsa är det ett helt företag.

 

Toa innan bussen till stationen, sen är det bara att hoppas att det inte blir några längre väntetider innan jag kommer på tåget. Väl där är det viktigt att sitta nära toan så jag hinner kissa innan avstigande av tåget.

 

Skulle nu toan på tåget vara obrukbar, och samtidigt så mycket folk att jag tvingas stå hela resan är det kris på riktigt.

 

Ett av dom problemen kan man klara men inte båda samtidigt.

 

Skullle det nu hända, är det viktigt att rulltrappan fungerar, vilket den inte alltid gör.

 

Nästa puckel är om det tar lång tid innan det blir grönt ljus vid övergångsstället. 

 

Handla går bara i dom affärer som har kundtoalett. Om jag nu råkar ha en femma på fickan vill säga.

 

Att åka till något ställe där jag måste promenera mer än en kvart är otänkbart. ja usch jag säger då det.

 

 

 

 

 

Jag är ju sedan en tid, dagmatte och min vän Nini är kvällsmatte. En ny titel innebär att man ska lära sig hantera den nya situationen. Ha ha ha jag är i vissa lägen dum som ett spån. 

 

Ozzy som den lille vovven heter är begiven på godsaker. Ett antal gånger har jag kommit på den lille huliganen med att stå på diskbänken och stjäla mat om där har funnits någon sådan.

 

Jag har försökt lösa problemet på olika sätt. Gömma maten i skåp och ugn och dyligt.

 

Ibland har jag lockat ut alla tre hundarna ur köket och stängt dörren. Det är ju ett visst bök med det.

 

Efter en tid frågade jag Nini hur hon brukar göra. Hon sa att hon har ju ingen stol vid spisen eller diskbänken........

 

Så nu sitter jag här med dumstruten på huvet. Ha ha ha 

 

 

 

 

Min ständiga följeslagare i livet har nu gett upp och tickar och skrämmer någon annan, vilket jag inte hoppas.

 

Jag hör inte längre tickandet från den bomb som väntar runt nästa hörn. Det värsta som kan hända har troligtvis redan hänt, eller händer just nu. För första gången i mitt liv känner jag att jag kan hantera saker som jag själv vill. 

 

 

Visst, jag är tjock som en, ja jag vet inte vad men det stör mig inte ett enda dugg. Jag slipper i alla fall oroa mig över varenda hekto, och om det finns en våg där jag befinner mig. 

 

Idag har jag utmanat mig själv och varken bäddat sängen eller dammsugit mitt hem, inte ens dammat.

 

Jag vet vilka människor som kan hjälpa mig att tänka om så behövs.

 

Kort sagt jag mår verkligen hyvens. Just nu.

Om jag tänker tillbaka typ 15 år och hur jag tänkte och agerade då, så är mitt liv betydligt annorlunda nu. 

 

Jag bar ofta till vardags på jobbet, en grå chic kjoldräkt. Även nylonstrumpor och snygga skor. 

 

Sov med telefonen i sängen, med hopp om  att någon intressant man skulle ringa och berätta hur underbar jag var. 

 

Jäktade på morgonen för att hinna träna och planerade dagens meny med tanke på hur många kalorier jag kunde unna mig. 

 

Jag hade inte många kvinnliga vänner,  troligtvis för att jag såg andra kvinnor som konkurenter. Livet gick ut på att "Detta känns bra, det kommer förhoppningsvis att bli vi"

 

Nu 15 år senare, är jag glad över att jag har tid och orkar gå till rastgården med mina älskade hundar. Jag är glad över att kunna bära klänning eller kjol utan att mina mulliga lår skaver mot varann. 

 

Jag har skaffat mig ett antal manliga vänner utan konstiga vibrationer och signaler.

 

Är glad över mina vänner, mina barn, mina barnbarn samt att jag känner ett lugn som jag aldrig känt förut. 

 

Tack och lov är jag äntligen tant.

Hm Hrm, ja vad säger man. Inte mycket om du frågar mig, men nu måste bladet ur munnen. Matte säger att man måste på det igen. Vad det nu betyder? som jag har fattat det så betyder det att gå vidare med nosen i vädret och svansen upp. 

 

Säg inget, det var väl inte helt smart att försöka sig på att rensa ut en viss Dobbermanhona. Fast du ska veta att jag gjorde vad jag kunde. 

 

Hur som helst fick jag sova på värsta lyxhotellet om du frågar Matte. Prisklassen var sådan i alla fall. Angus och Hjördis Husse skjutsade Erik och mig till sjukhuset. Så nu är han min hjälte. Ja Erik oxå. Tänk, det är inte många som har två hjältar som gör allt för att hjälpa då det kniper.

 

Första tiden efter det lilla missförståndet tillbringade jag hos Erik. Han skötte och baddade mina sår. Satt med mig 

då jag hade det svårt. Du ska bara veta att detta har gjort ont. Jag blir rent illamående då jag tänker på det.

 

Nu är jag tillbaka hos Matte och du vet vem. Även lille Ozzy är hos oss ibland.

 

Något sårad blev jag idag då en vän till Matte kom på besök, han nämnde att det hade varit rena slakten. Det suger att höra sånt. Men men som Matte säger att vid motgångar är det bara att gilla läget. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej alla, jag orkar bara skriva lite. Som ni säkert vet så är jag illa tilltygad för tillfället.

 

Fy vilken hemsk upplevelse , jag skakar bara jag tänker på det. Tur man är hos Erik, han tar väl hand om mig, tvättar mina sår, ger mig vatten mm.

 

Men jag måste bara säga att elaka farbrorn är inte elak längre. Angus husse menar jag. Han tittade på mina sår och bedömde att jag måste till sjukhus. Om jag känner min Matte rätt hade hon nog velat vänta tills i morse, snål

som hon är.

 

Fast jag vet ju att min Matte vill mig väl i alla fall. Så nu är jag hos Erik och vilar upp mig och tar igen mig tills det värsta läkt i alla fall. Men jag lovar, jag kommer igen som den bitsch jag egentligen är.

Duktig är ett svårt ord. Det är ett ord som gör sönder oss flickor. Duktiga män finns knappt, dom hör man aldrig talas om. Det är vi duktiga flickor som blir neurotiker, får värk och annan skit. 

 

Jag läste i en bok om självkänsla att ordet duktig ska man vara jäkligt aktsam om. Själv känner jag att detta ord inte skulle finnas alls.

 

Duktiga flickor blir duktiga kvinnor. Det är såna som. Tränar, bantar, kammar mattfransar, aldrig klagar, inte ens skriker av smärta då barn ska födas. 

Duktiga kvinnor står ut med det mesta. Alltid med ett leende på läpparna.

Yohhooooo jag bor hos Erik ett tag nu verkar det som.

 

Min Hanne nummer ett, min Hjälte. Ja jag vet att jag har PMS men nu känns livet helt plötsligt roligare.

 

Ja ja jag älskar min Matte och Conny oxå men så trevligt med lite miljöombyte ibland.

 

Håll tyst om detta men min Matte tror verkligen att jag skulle släppa till för Conny.

 

Jag säger bara, aldrig i livet. Det finns andra hannar som är mer tilltalande än den lille mesen.

 

Natti för att nu ska jag maka mig så nära min hjälte som jag kan och njuta i fulla drag.

Min Mamma är en riktig hjältinna. Bara att hon har stått ut med mig bör premieras. Min tonårstid var väl inte vad man önskar sig som Mamma men hon fanns alltid där. 

 

Jag fick barn alldeles för tidigt och hon gladde sig, trots säkert en oro djupt in i själen.

 

Jag har bytt karlar stup i kvarten och hon har gillat allt som har gjort mig lycklig.

 

Vi rings vid i stort sett varje dag, vid sjutiden eller lite senare. Vi har alltid mycket att prata om.

 

Min Mamma har förmågan att se då hon inte ska lägga sig i, även om det säkert kliar på tungan ibland.

 

På helgerna löser vi korsord via telefon ibland. Riktigt stimulerande och roligt.

 

Min Mamma gav ut en bok för ett tag sen. Snart kommer tvåan ut. Den första har gjort så stor succe att jag förstår att hon är rädd för att tvåan inte ska toppa. Det kommer den att göra det är jag säker på.

 

Min Mamma är tålmodig mot sina tre barn. För ett antal år sen planerade hon en semester länge. Hon pratade om planerna och gladde sig. Vi tre egosyskon hade inte ens lagt på minnet var hon skulle åka. Hon älskar oss för det.

 

Min Mamma besöker sin Man, vår Pappa varje dag hon kan. Han bor på ålderdomshem pga långvarig sjukdom.

 

Jag älskar Min Mamma

 

 

Tack kära CSN, detta året har du hjälpt mig att slippa en massa svåra beslut.

 

Jag slipper fundera på vilken dag jag har tid att shoppa, jag slipper grunna på när jag ska åka hem till min älskade hemort Malå.

 

Jag slipper lusläsa kokböcker och ta beslut om vilken rätt jag ska laga till middag idag.

 

Det får bli nudlar med stekt falukorv till middag tills oktober. 

 

Ja ja ja jag vet, det är mitt eget  fel. Jag  har hoppats att storebror inte ser mig varje ögonblick, jag har varit en smula sparsam då jag angett min inkomst.

 

Jag slipper undra över hur jag ska tillbringa lediga, slappa dagar.

 

 

 

 

 

 

OMG så trött jag är. Idag har vi varit på rastgården tre gånger om jag minns rätt.

 

Vi har mött många olika hundar med medföljande Mattar och Hussar.

 

I morse var det Esmaralda med Husse. Esmaralda är rolig, hon är stooooor och enligt hennes Husse helt korkad.

 

Där är jag böjd att hålla med, men ett stort hjärta har hon i alla fall.

 Esmes Husse verkar kunna allt. Vilken fråga han än får så har han svar. Han kelar ofta med mig, och anser att

 

Conny är onödig. Det är bra. Matte och han sitter mest och klappar sig själva på magen och berättar för varann  hur duktiga och kloka dom är.

 

Mitt på dagen var det Bobbys Husse, för övrigt är Bobby min bror. Men idag var Bobby inte med :(.

 

Till min stora glädje satt Zpottys Matte och väntade på mig då jag kom. Det är ju hon som har gjort mig till stjärnmodell. 

 

Angus med  Husse var också med. Där blir jag förvirrad, han har ofta elaka tantens hund Ozzy med. Ja han är lite elak han också för den delen. Då dom skulle gå så skojade han med mig. Han satte på mig Ozzys koppel och trodde att jag skulle följa med dom hem. Det skulle jag inte för alla ben i världen göra. Hu jag säger då det.

Han är inte att lita på. Helt plötsligt ligger man ner och förnedras. 

 

Ikväll var det Cesar med Matte och Husse. Hussen kallar jag för godisfarbrorn. Han bjuder jämt. Cesars Matte tycker jag också om, hon är snäll och kelar och skojar med oss.

 

Stackars Ozzys Matte, även kallad Elaka tanten kom och hämtade Ozzy och stannade länge, lite för länge enligt mig. Jag blir lite förvirrad för att Matte verkar gilla henne. Många fler var där också men nu orkar jag inte mer. Natti dröm sköna drömmar om stora ben och mycket godis.