♥

OMG

 

Vilket dygn det har varit,  vilken dag. Jag mår verkligen tjyvens.

 

Inte ens Mattes goda äggsmörgås lockar, jag tittar på den och usch kan inte äta.

 

Det killar överallt särskilt i DEN, men vad göra.

 

Matte säger att jag kommer att överleva, jag tvivlar.

 

Vill ju ut och träffa en Alfahanne som gör vad han ska.

 

Alltså, jag förstår mig inte på min Matte. Alla kontakter jag knutit på rastgården sen senaste löpet är som bortblåsta.

 

De hannar jag får träffa är dom som har kulor mindre än russin eller inga alls :(

 

Matte klagar på att jag kissar ofta och tidigt på morgonen men jag måste ju ändå få visa var jag varit.

 

 

 

 

 

Idag har jag varit helt ledig, riktigt avkopplande dag var planen.

 

Började i morse med att fixa och greja med frukost, samt vanliga morgonsysslor.

 

Sen blev det sortering av firmapapper som ska lämnas till granskning hos revisor Irene,

 

Hundrastgården med Majken som kunde gå in pga där var hundar som passade en löptik.

 

På förmiddagen kom min vän Marie-louise och behövde hjälp med sin dator,

 

Erik dök upp mitt på dagen och påbörjade storbak, kanelbullar på två liter mjölk skulle göras.

 

Mitt i baket kom Lisbeth på fika som planerat. En smått stressad Yvette behövde hjölp med sin telefon.

 

Senare blev det att fika gobullar med Erik och Marie-Louise.

 

Så här var en smula rörigt en stund.

 

Conny behövde rastas hos Erik  så jag hann dit två gånger under eftermiddagen och tidig kväll.

 

Klockan tio packade vi dom sista bullarna. 

 

Gud så skönt att lägga sig utvilad efter en helt ledig dag.

 

 

Här är lite underligt för tillfället. Majken löper och är sur som ättika, hon sover mest och glor på mig.

 

Vårt lilla lyckopiller Conny är på semester hos Erik. Detta för att förhindra lustar i stundens hetta.

 

Jag var hos Erik idag och rastade Conny. Han blev överlycklig över att se mig men verkade trivas.

 

Den lilla olyckan hade dragit ut Eriks grejer över golvet allt från virknålar till skitiga strumpor.

 

I eftermiddag var jag på besök hos Mattias han är så gullig så hjärtat smälter.

 

Dagens fundering från Mattias handlade om att lära sig skriva. Eftersom en farmor ska försöka trösta

 

och stötta då problem dyker upp, så sa jag med klok och trygg röst att det kommer att gå bra. 

 

Du kommer att lära dig, jag lärde mig och dom flesta jag känner kan skriva efter en tids skolgång.

 

Nu var det inte att lära sig skriva han oroade sig för, det var vad han skulle skriva då han väl lärt sig.

 

Det var inte lätt att komma med goda råd på ett allvarligt seriöst sätt. 

 

 

 

 

Morr morr ja, jag löper.

 

Frågor på det?

Nu precis slog det mig.

 

Att hur skulle det bli om vi som är uppvuxna med- och väl förtrogna med Jantelagen.

 

Helt plötsligt och naturligt skulle ta plats.

 

Typ, flytta på dig och backa lite. Detta gäller just mig.

 

Just nu är jag viktigast.

Nu idag klockan sju på morgonen för en vecka sen skulle jag ringa min Mamma . Det är en vana jag har sen minst tio år tillbaka.

 

OMG jag fick inte fram ett ljud. Min röst Min röst var är du?

 

Sen dess, tills nu och fortfarande får jag bara fram ett väsande eller något som liknar ljud. Det ska vara enligt expertisen något som händer då en förkylning eller någon form av halsont gått fel.

 

Nu vill jag verkligen att allt ska ställas till rätta igen. Jag vågar inte ens försöka särskilt mycket att formulera någon form av ljud. Det blir mest bara viskningar. 

 

Bara det ställer till det, för att dom flesta jag känner i min ålder har lite svårt att höra då man pratar som vanligt. Som tur är så känner Erik mig väl och förstår vad jag menar och har agerat tolk ett antal gånger.

 

Vissa låtsas förstå och säger ja eller nej där det känns passa bäst, någon vågar inte säga ja man vet ju inte vad man lovar. 

 

Tack och lov kom min vän Anneli hit i tisdags och ringde viktiga samtal som måste ringas.

 

Hm just den servicen kunde jag faktiskt tänka mig att leva med, mycket praktiskt inget kallprat, rakt på ärendet bara.

 

Conny och Majken är helt frågande???? Jag pratar inte med dom och gullar som jag brukar göra.

 

Med detta säger jag, Käre Gud jag är prövad nog nu, och tacksam för det jag har. G e mig mitt  liv tillbaka och det i rappet.

 

 

 

 

 

 

 

Jag förstår att ni saknat mig oerhört, och nu är Jag här.

 

Jag har verkligen inte hunnit skriva på ett tag, för att här har varit mycket att hålla reda på i veckan.

 

Jag Majken är faktiskt helt slut.

 

I söndagsmorse och hela dagen blev det bara några snabba kissminuter varje gång vi var ute.

 

Jag såg ju på Matte att något var fel och tänkte för mig själv, OMG detta blir ingen rolig vecka.

 

Matte har varit sjuk så jag förstår henne, men vi, alltså lille conny och Jag Majken måste ju rastas ändå.

 

Döm om min förvåning när först Sunnys Matte knackade på och tog med oss ut på promenad. Vi blev jätteglada och Matte var  tacksam.

 

Sen kom GODISFARBRORN, dvs Cesars Husse och tog med oss till rastgården på eftermiddagen.

 

När sen Mattes vän Katarina hämtade oss och tog med oss hem till hennes Peter trodde jag att nu är vi i himlen allihopa.

 

Under flera dagar kom än den ena än den andra och hämtade oss. Sunnys Matte hade med lite täcken vi ska få prova och lille conny blev riktigt sur bara det, fniss.

 

Sista dagarna har vi fått hänga med Bobban och hans Matte. Ibland ensamma och ibland med Matte som håller på att repa sig. 

 

Där är jag kluven, lille connys och Jag Majkens vecka har varit den roligaste hittills