♥

Jag har känt mig lite emlig i några dagar. På grund av det bestämde jag att jag måste träna mig i att vara lite lat.

 

Kroppen och själen behövde vila helt enkelt. 

 

I eftermiddags låg jag på sängen och pillade på mobilen. Plötsligt kände jag hugg under vänstar tutten. Gick upp och rörde på mig och det högg mer och mer. Jag tänkte att det är nog hjärtat eller ngt annat allvarligt. 

 

Lite mus som jag är så skrev jag till min vän Yvette och bad henne komma och vara med mig en stund.

 

Hon kom klart som ett skott. I samma veva ringde Anneli och ville prata lite. Hon är sjuk sköterska, jag beskrev mina besvär och hon trodde att det var tuttmuskeln som var inflammerad.

 

Som väl är så vet jag att träningsvärk går att komma över. Så skam den som ger sig.

Morrrr grrrrr nu är jag riktigt sur på den elaka tanten som stackars Ozzy bor hos.

 

Jag vill inte säga Ozzys Matte ens.

 

Som jag berättat förut så var Jag Majken och ni vet vem hos henne då Matte var ute och åkte tåg.

 

Den dumma tanten la ner mig flera gånger hemma hos dom. Samma sak på hundrastgården.

 

Sen dess har det varit lugnt.  Jag har lismat och fjäskat för att slippa denna förnedrande behandling. I morse gick vi dit som vanligt på onsdagarna och jag kände mig trygg. Typ allt groll var glömt.

 

Ozzy och ni vet vem lekte och fjantade sig som vanligt. Jag hade fullt sjå med att hålla reda på katten.

 

OMG då tog den elaka människan fram KLOTÅNGEN. Det blev som en blixt från en klar himmel. Jag såg rött.

 

Så nu är det bestämt. Dit kommer jag inte att gå fler gånger. 

 

 

 

 

OMG, stoppa pressarrna. Igår då vi kom till rastgården var allt som vanligt till att börja med. Men sen hände något konstigt. Vi sprang runt och läste dagens tidning i lugn och ro. Matte satt på en bänk och tittade på oss som hon brukar göra. Helt plötsligt kom något vinande i luften. Jag blev jätterädd att jag skulle få den i huvet så jag  hoppade  undan i sista sekunden. Det var något platt och runt, varken Conny eller jag förstod varför Matte gjorde så. Asså jag menar kasta saker i huvet. 

 

På kvällen då vi kom till rastis fick jag förklaringen att det var en leksak, vi förväntades fånga den i luften???????

 

Vad är det för fel på att göra som vi brukar. På rastgården läser man om vad som hänt sen sist. Vilka som varit där, vem som löper just nu och såna saker.

 

Språkar lite, berättar för dom som är där vad som är hetast just nu, samt lyssnar på vad andra har att säga.

 

Sist men inte minst håller ordning och vaktar.

 

Hemma leker man, efter vissa regler helst, så det inte spårar ur och blir rörigt. 

 

I morse stod ena grinden öppen.  Matte såg det inte, så jag såg som säkrast att ställa mig bredvid och visa Matte att denna måste stängas så ingen förvirrar sig ut. Där tänkte jag nog främst på mig själv. Tyvärr litar jag inte riktigt på mig själv då sånt händer.

 

 

 

 

 

 

 

 

OMG jag är så slut så jag orkar knappt berätta om vad som händer i mitt liv just nu. Fast eftersom rumpan håller på att spricka så måste jag ändå.

 

Nu ska vi helt plötsligt till rastgården vid en helt okristlig tid. Jag menar, HALV ÅTTA på morgonen......

 

Vid hemkomst är alla sängar bäddade. Jag tvingas leta upp en öppning så jag kan lägga mig under täcke och sängöverkast.

 

Nya hundar har dykt upp på rastgården så där leks det mer än nånsin.

 

Hur tusan menas, ska jag orka med att vakta ensam både tidigt och sent. 

 

 

 

 

 

I förmiddags kom jag på mig själv med att vara helt avslappnad, ingen stress inte tusen saker att tänka på, och oroa mig för.

 

Jag blev inte ens stressad av att bli varse om denna ovanliga situation.

 

Framöver är mina uppgifter följande:

 

* Njuta av en sund samvaro med min familj och mina älskade vänner.

 

* Enbart hålla ordning på mina egna grejer och mitt eget förråd.

 

* Oroa mig över min egen ekonomi, ingen annans.

 

* Försöka röna ut hur man tvättar fötterna i duschen trots begynnande mullighet och klenhet i kroppen.

 

* Slippa kontakter med, revisor, leverantörer, anställda och annat löst folk.

 

* Ge mina hundar en härlig tillvaro med lek och kel.

 

* Hålla mitt eget  hem i god ordning.

 

Kort sagt, nu finns det tillfälle för att tänka på mig själv och dom och det  jag själv väljer att värna om. 

 

 

 

 

 

 

' 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I förmiddags hände en söt grej. På väg till hundrastgården bajsade lille Conny precis vid busshållplatsen. Jag kände i fickorna och märkte pinsamt nog att jag hade glömt bajspåsar.

 

Jag tänkte att nu är goda råd dyra. Jag tittade mig omkring på jakt efter något att plocka upp bajset med. 

 

Som väl var så hittade jag en papperbit i gräset intill, och bajset hamnade i papperskorgen.

 

Det satt en äldre dam på bänken och väntade på bussen. Jag såg att hon uppmärksammade hela händelsen.

 

Så jag log vänt mot henne och sa, puh så skönt att jag kunde plocka upp i alla fall.

 

Den rara damen tittade på Conny. Så sa hon, men halleda en sån liten söt kan ju inte bajsa så mycket ändå. Du kunde ju bara ha pillat undan det lite. 

 

 

Denna dagen började som en onsdag ska börja. Nämligen, traditionell onsdagsfrukost med en god vän.

 

Vartefter dagen gick, kände jag mig en smula modstulen, otillräcklig och deppig.  Ett sjunk på ngt sätt.

 

Jag har dålig tro på att min kissblåsa ska bli mindre stressad av att gå till sjukgymnast. t ex. Det blir nog bara en tid till att passa.

 

Vid åtta-tiden ikväll då jag var på väg till hundrastgården mötte jag en god vän. Hon frågade hur det var och jag kunde ju inte säga att allt var bra. Så jag föreslog att vi skulle sätta oss ner lite. Jag fick berätta i lugn och ro hur jag kände det. 

 

Då jag satte mig med dom andra på bänken i rastgården. Frågade en god vän om det är dags att banka på min dörr.

 

Så med tillit om omtanke från mina vänner behöver jag aldrig bara säga att allt rullar på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken härlig helg det har varit. Helt överraskande slapp jag åka tåg till jobbet igår. Då jag öppnade dörren för att gå till bussen ringde mobben.

 

Det var en tjej som frågade om hon fick ta mitt pass. Tur att det finns dom som är mer benägna att arbeta än jag.

 

Eftermiddagen tillbringades på soffan i full färd med att göra ingenting.

 

I morse var jag fast besluten att påbörja en storstädning som beräknas ta ett par dagar.

 

Men saker kom emellan, typ rastgården med Majken och Conny. Samt en lång middagssömn.

 

Eftermiddagen tillbringades i kolonin. Flera kom på besök, det var verkligen jättekul.

 

Då vi kom hem vid sex var jag fast besluten att dammsuga och börja med skåpen i köket och laga middag.

 

Istället blev det pizzaleverans vid dörren och lek vid  datorn, Kvällen tillbringades på rastgården med folk och fä.

 

Halv tio kändes det sent att dammsuga. Jag tror inte att mina grannar med småbarn har någon förståelse för att jag behöver göra det för att må bra.

 

Döm om min förvåning, jag mår alldeles utmärkt utan ett enda måste på hela dagen.

 

Undrar om jag har anledning att oroa mig för att jag kan ha blivit ansatt av lättja :O  

 

 

 

 

 

 

 

 

Och på rastgården är det jag Majken som bestämmer det mesta. Tack och lov hur skulle det se ut om alla bestämde lika mycket. Speciellt dom yraste, Nej där känner jag ett stort ansvar, lite jobbigt ibland kanske, men det är bäst så.

Hmmm hum wow. OMG nu är man fotomodell oxå. 

 

I morse då vi kom till rastgården blev jag helt paff. Mina båda hannar var där.  Elmo och Milton och deras Matte förstås.

 

Vi lekte, vaktade lite, skällde lite på utomstående, like good old days.

 

Zpotty och hennes Matte var även dom med oss. Men lyssna nu, stoppa pressarna då vi skulle skiljas så frågade Zpottys Matte om hon fick låna hem mig ett tag. Jag blev helt bensvag av lycka.

 

Då vi skildes åt vinkade min Matte och sa hej då och sånt. Jag kände mig tvungen att i alla fall följa hon och "ni vet vem" med  en blick i alla fall. Väl hemma hos Zpotty så lekte vi som vanligt och jag hittade hennes pipleksak.

 

Då blev jag helt plötsligt tillsagd att sitta fint utan att komma åt pipleksaken. Om sanningen ska fram så blev jag helt stum. Vem säger åt mig att sitta fint med en pipleksak i sikte.

 

Hur som haver, titta själva på bilderna och njut.

 

Nu kommer vi till det allvarliga och seriösa. Ni som vill ha bilder och MINA tassavtryck kan tyvärr inte få ngt gratis.

 

En bild med tassavtryck kostar ett grisöra.