OMG det är sent, men jag är så uppspelt så jag måste bara berätta om en viktig sak.

 

Matte, Conny och Jag Majken har varit på ett helt nytt ställe ett par gånger nu.

 

Där är staket runt hela området så vi kan inte smita ut om vi skulle tappa kontrollen. Det känns tryggt för jag litar inte helt på mig själv. Matte anser att jag är opålitlig i vissa situationer och det stämmer säkert.

 

En massa nya saker att lukta och springa på. Till och med lekte Jag Majken och Conny.

 

Där är som jag har förstått det två ingångar. Tyvärr tog det lite tid innan jag kom på det, där skäms jag lite. 

 

Inne i huset stod det något som kallas spegel enligt Matte. Man ser sig själv om man står stilla. Jag stod länge och beundrade mig själv. Så underbart söt jag är,

 

Nu påstår Matte att jag som är hund inte kan koppla ihop att det är mig själv jag ser. Jag låter henne tro det och somnar snart helt förtjust över min vackra gestalt.

 

 

 

 

 

Jag har känt mig lite emlig i några dagar. På grund av det bestämde jag att jag måste träna mig i att vara lite lat.

 

Kroppen och själen behövde vila helt enkelt. 

 

I eftermiddags låg jag på sängen och pillade på mobilen. Plötsligt kände jag hugg under vänstar tutten. Gick upp och rörde på mig och det högg mer och mer. Jag tänkte att det är nog hjärtat eller ngt annat allvarligt. 

 

Lite mus som jag är så skrev jag till min vän Yvette och bad henne komma och vara med mig en stund.

 

Hon kom klart som ett skott. I samma veva ringde Anneli och ville prata lite. Hon är sjuk sköterska, jag beskrev mina besvär och hon trodde att det var tuttmuskeln som var inflammerad.

 

Som väl är så vet jag att träningsvärk går att komma över. Så skam den som ger sig.

Morrrr grrrrr nu är jag riktigt sur på den elaka tanten som stackars Ozzy bor hos.

 

Jag vill inte säga Ozzys Matte ens.

 

Som jag berättat förut så var Jag Majken och ni vet vem hos henne då Matte var ute och åkte tåg.

 

Den dumma tanten la ner mig flera gånger hemma hos dom. Samma sak på hundrastgården.

 

Sen dess har det varit lugnt.  Jag har lismat och fjäskat för att slippa denna förnedrande behandling. I morse gick vi dit som vanligt på onsdagarna och jag kände mig trygg. Typ allt groll var glömt.

 

Ozzy och ni vet vem lekte och fjantade sig som vanligt. Jag hade fullt sjå med att hålla reda på katten.

 

OMG då tog den elaka människan fram KLOTÅNGEN. Det blev som en blixt från en klar himmel. Jag såg rött.

 

Så nu är det bestämt. Dit kommer jag inte att gå fler gånger. 

 

 

 

 

OMG, stoppa pressarrna. Igår då vi kom till rastgården var allt som vanligt till att börja med. Men sen hände något konstigt. Vi sprang runt och läste dagens tidning i lugn och ro. Matte satt på en bänk och tittade på oss som hon brukar göra. Helt plötsligt kom något vinande i luften. Jag blev jätterädd att jag skulle få den i huvet så jag  hoppade  undan i sista sekunden. Det var något platt och runt, varken Conny eller jag förstod varför Matte gjorde så. Asså jag menar kasta saker i huvet. 

 

På kvällen då vi kom till rastis fick jag förklaringen att det var en leksak, vi förväntades fånga den i luften???????

 

Vad är det för fel på att göra som vi brukar. På rastgården läser man om vad som hänt sen sist. Vilka som varit där, vem som löper just nu och såna saker.

 

Språkar lite, berättar för dom som är där vad som är hetast just nu, samt lyssnar på vad andra har att säga.

 

Sist men inte minst håller ordning och vaktar.

 

Hemma leker man, efter vissa regler helst, så det inte spårar ur och blir rörigt. 

 

I morse stod ena grinden öppen.  Matte såg det inte, så jag såg som säkrast att ställa mig bredvid och visa Matte att denna måste stängas så ingen förvirrar sig ut. Där tänkte jag nog främst på mig själv. Tyvärr litar jag inte riktigt på mig själv då sånt händer.

 

 

 

 

 

 

 

 

OMG jag är så slut så jag orkar knappt berätta om vad som händer i mitt liv just nu. Fast eftersom rumpan håller på att spricka så måste jag ändå.

 

Nu ska vi helt plötsligt till rastgården vid en helt okristlig tid. Jag menar, HALV ÅTTA på morgonen......

 

Vid hemkomst är alla sängar bäddade. Jag tvingas leta upp en öppning så jag kan lägga mig under täcke och sängöverkast.

 

Nya hundar har dykt upp på rastgården så där leks det mer än nånsin.

 

Hur tusan menas, ska jag orka med att vakta ensam både tidigt och sent. 

 

 

 

 

 

I förmiddags kom jag på mig själv med att vara helt avslappnad, ingen stress inte tusen saker att tänka på, och oroa mig för.

 

Jag blev inte ens stressad av att bli varse om denna ovanliga situation.

 

Framöver är mina uppgifter följande:

 

* Njuta av en sund samvaro med min familj och mina älskade vänner.

 

* Enbart hålla ordning på mina egna grejer och mitt eget förråd.

 

* Oroa mig över min egen ekonomi, ingen annans.

 

* Försöka röna ut hur man tvättar fötterna i duschen trots begynnande mullighet och klenhet i kroppen.

 

* Slippa kontakter med, revisor, leverantörer, anställda och annat löst folk.

 

* Ge mina hundar en härlig tillvaro med lek och kel.

 

* Hålla mitt eget  hem i god ordning.

 

Kort sagt, nu finns det tillfälle för att tänka på mig själv och dom och det  jag själv väljer att värna om. 

 

 

 

 

 

 

' 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I förmiddags hände en söt grej. På väg till hundrastgården bajsade lille Conny precis vid busshållplatsen. Jag kände i fickorna och märkte pinsamt nog att jag hade glömt bajspåsar.

 

Jag tänkte att nu är goda råd dyra. Jag tittade mig omkring på jakt efter något att plocka upp bajset med. 

 

Som väl var så hittade jag en papperbit i gräset intill, och bajset hamnade i papperskorgen.

 

Det satt en äldre dam på bänken och väntade på bussen. Jag såg att hon uppmärksammade hela händelsen.

 

Så jag log vänt mot henne och sa, puh så skönt att jag kunde plocka upp i alla fall.

 

Den rara damen tittade på Conny. Så sa hon, men halleda en sån liten söt kan ju inte bajsa så mycket ändå. Du kunde ju bara ha pillat undan det lite. 

 

 

Denna dagen började som en onsdag ska börja. Nämligen, traditionell onsdagsfrukost med en god vän.

 

Vartefter dagen gick, kände jag mig en smula modstulen, otillräcklig och deppig.  Ett sjunk på ngt sätt.

 

Jag har dålig tro på att min kissblåsa ska bli mindre stressad av att gå till sjukgymnast. t ex. Det blir nog bara en tid till att passa.

 

Vid åtta-tiden ikväll då jag var på väg till hundrastgården mötte jag en god vän. Hon frågade hur det var och jag kunde ju inte säga att allt var bra. Så jag föreslog att vi skulle sätta oss ner lite. Jag fick berätta i lugn och ro hur jag kände det. 

 

Då jag satte mig med dom andra på bänken i rastgården. Frågade en god vän om det är dags att banka på min dörr.

 

Så med tillit om omtanke från mina vänner behöver jag aldrig bara säga att allt rullar på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken härlig helg det har varit. Helt överraskande slapp jag åka tåg till jobbet igår. Då jag öppnade dörren för att gå till bussen ringde mobben.

 

Det var en tjej som frågade om hon fick ta mitt pass. Tur att det finns dom som är mer benägna att arbeta än jag.

 

Eftermiddagen tillbringades på soffan i full färd med att göra ingenting.

 

I morse var jag fast besluten att påbörja en storstädning som beräknas ta ett par dagar.

 

Men saker kom emellan, typ rastgården med Majken och Conny. Samt en lång middagssömn.

 

Eftermiddagen tillbringades i kolonin. Flera kom på besök, det var verkligen jättekul.

 

Då vi kom hem vid sex var jag fast besluten att dammsuga och börja med skåpen i köket och laga middag.

 

Istället blev det pizzaleverans vid dörren och lek vid  datorn, Kvällen tillbringades på rastgården med folk och fä.

 

Halv tio kändes det sent att dammsuga. Jag tror inte att mina grannar med småbarn har någon förståelse för att jag behöver göra det för att må bra.

 

Döm om min förvåning, jag mår alldeles utmärkt utan ett enda måste på hela dagen.

 

Undrar om jag har anledning att oroa mig för att jag kan ha blivit ansatt av lättja :O  

 

 

 

 

 

 

 

 

Och på rastgården är det jag Majken som bestämmer det mesta. Tack och lov hur skulle det se ut om alla bestämde lika mycket. Speciellt dom yraste, Nej där känner jag ett stort ansvar, lite jobbigt ibland kanske, men det är bäst så.

Hmmm hum wow. OMG nu är man fotomodell oxå. 

 

I morse då vi kom till rastgården blev jag helt paff. Mina båda hannar var där.  Elmo och Milton och deras Matte förstås.

 

Vi lekte, vaktade lite, skällde lite på utomstående, like good old days.

 

Zpotty och hennes Matte var även dom med oss. Men lyssna nu, stoppa pressarna då vi skulle skiljas så frågade Zpottys Matte om hon fick låna hem mig ett tag. Jag blev helt bensvag av lycka.

 

Då vi skildes åt vinkade min Matte och sa hej då och sånt. Jag kände mig tvungen att i alla fall följa hon och "ni vet vem" med  en blick i alla fall. Väl hemma hos Zpotty så lekte vi som vanligt och jag hittade hennes pipleksak.

 

Då blev jag helt plötsligt tillsagd att sitta fint utan att komma åt pipleksaken. Om sanningen ska fram så blev jag helt stum. Vem säger åt mig att sitta fint med en pipleksak i sikte.

 

Hur som haver, titta själva på bilderna och njut.

 

Nu kommer vi till det allvarliga och seriösa. Ni som vill ha bilder och MINA tassavtryck kan tyvärr inte få ngt gratis.

 

En bild med tassavtryck kostar ett grisöra.

 

 

 

 

 

 

Större delen av mitt liv har jag varit enligt mig själv. Duktig, snygg, smal, energisk, smart, klok, intressant,  uppdaterad i det mesta, osv osv. Till och med grunnat på vad som är skillnaden mellan intelligent och intellektuell.

 

Att leva upp till alla dom egenskaperna har varit riktigt stressigt. 

 

Fan vet hur mycket tid och energi som har gått åt.

 

Dom senaste åren har gett mig ett lugn som jag verkligen uppskattar.

 

Jag är tjock, en urusel chaufför, inte särskilt intressant, läser inte dom senaste viktiga böcker som skrivs. Jag går inte upp klockan fem för att hinna träna innan jobbet. 

 

Jag ber om hjälp om jag behöver. 

 

Det viktigaste av allt är att nu älskar jag mig själv trots alla brister. Är till och med inne på att njuta av solen i en lite större bikini.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yeeees wow nu har äntligen min Matte förstått att Jag Majken och ni vet vem är olika individer och ska därmed respekteras på olika vis.

 

Vi fick en ganska lång promenad 21.45. D å kissade jag vad jag behövde för att klara mig hela natten och åtminstone till framemot 09.00.

 

Senast 23.00 går jag och lägger mig under Mattes täcke och försöker sova.

 

Det borde ni vet vem oxå göra. Men den lille, ursäkta mig fjanten springer efter Matte tills hon går och lägger sig.

 

Eftersom Matte vet att ni vet vem aldrig sover lugnt utan springer runt och hoppar varje gång Matte rör på sig så har Matte hittat på att en extra kissrunda vid 00.00 behövs. 

 

För ungefär tre kväller sen insåg vår Matte att detta rantande ut och in under nattetid får ni vet vem stå för och jag får min välbehövliga nattsömn i lugn och ro.

 

Jag åker en del tåg nuförtiden, ja för det mesta känns det som. Mycket intressant och trevligt.

 

En dag räknade jag antal människor som satt i glaskuren på perrongen. Där var elva personer,

 

sju stycken pillade på sina mobiler.

 

Nu var det inte det jag skulle berätta om, det var ett möte jag hade på tåget ikväll 20.12.

 

En person som jag sett och pratat med  många gånger i min vardag stod på perrongen och skulle oxå till Landskrona. 

 

Vi satte oss bredvid varann och började prata, ha ha ha om sanningen ska fram så satt jag stum och lyssnade för en gångs skull. Vilken ordsvada, jag vet ingen annan människa som kan få ut så mycket information på så kort tid som hon.

 

Jag fick mig till livs ett spännande liv, mycket som varit bra och en del inte lika bra, typ sjukdomar och elände.

 

Men vilken styrka , vilken aura, vilket hopp om vad  man än går igenom och upplever så går det bra.

 

Huvudsaken man vet vem man är och gillar sig själv :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OMG nu går skam på torra land. Förra veckan skulle Jag Majken och Cynny vara hos Ozzys Matte medans vår Matte var på jobbet.

 

Jag blev glad för att hon är snäll eller var snäll rättare sagt.

 

Det tog inte lång tid efter att Matte gått som det gick någon i trappan, jag gjorde min plikt och skällde som jag alltid brukar göra.

 

Helt plötsligt la Ozzys Matte ner mig på rygg och tvingade mig att ligga tills jag lugnat ner mig.

 

Fy säger jag vilken skam och vanheder. Det trodde jag inte om henne. 

 

Sen kom Angus med sin Husse till Ozzys Matte. Jag skällde igen som jag alltid brukar göra och döm om min förvåning. Angus Husse tyckte att hon gjorde rätt.

 

Sen kom vår Matte och Ozzys Matte berättade för henne hur hon hade gjort. Min Matte svek å det grövsta och tyckte oxå att det var bra.

 

Jag säger bara att där vill jag inte vara fler gånger.

 

 

I förrgår mötte vi Ozzy och hans Matte på hundrastgården, jag tittade inte ens åt henne, gick en stor krok.

 

Jag hälsade glatt på alla andra utom henne. Oss emellan tror jag att hon blev så ledsen så att hon ångrar sig djupt.

 

Fast jag är inte helt säker. Idag på rastgården då jag vaktade och skällde så gick hon emot mig. Jag sprang till min Matte och tittade hela tiden bakom mig så hon inte var på väg att lägga ner mig återigen.

 

Ikväll mötte vi Angus och hans Husse och han trodde att allt var bra emellan oss. Men tji fick han det är det inte alls.

 

Han försökte gulla med mig och fjanta sig. Jag satt kvar men tittade bort och mötte aldrig hans blick. 

 

Hoppas att min ovilja till gullande och att jag inte hoppar och hälsar som förr har gett dom en läxa.

 

 

 

 

 

 

OMG min Matte är den människa jag älskar mest. Men ibland är hon bara för mycket, typ ikväll tog vi en långpromenad klockan 22.00. Både Conny och jag kissade och bajsade.

 

Vid elva drog jag mig tillbaka, djupt ner under täcket.

 

Conny sprang runt och yrade på som vanligt. Nu precis tyckte min Matte att nu skulle vi ut och kissa återigen.

 

Då hon tog fram våra koppel sprang Conny runt och skuttade som vanligt, suck han är nog oförbätterlig.

 

Jag Majken anade oråd och försökte göra mig så liten som möjligt under varma och goa täcket.

 

Matte lyfte och jag försökte förmedla att schhhh jag sover.

 

Conny och hon gick ut själva.

 

Äntligen förstår min Matte att även om vi bor under samma tak alla tre, och ska vara en familj så behöver vi inte behandlas lika för det. Vi är olika individer och har olika behov. 

 

 

 

 

 

Denna veckan har jag träffat på.....

 

En ung skötsam mamma som gör vad hon kan och jobbar så mycket hon förmår. Hon har ett andrahands hyreskontrkt som går ut i dagarna. Soc har sagt till henne att samma dag hon blir hemlös ska hon komma med sin treåring i handen och få plats på ett vandrarhem utan eget kök.

 

En ung mamma har gjort vad hon kan för att skydda sin sexmånadersbaby från att bli kidnappad till främmande land. Under ett umgänge med tillsyn av socialen hände det som inte fick hända. Lille Leon försvann.

 

En Pappa som älskar  sina söner och vill ha dom i sin vård blir ständigt motarbetad av socialen. Fick till och med ett förslag om att köra hem till sin exhustru och väcka barnen och ge dom frukost. Samt köra dom till skolan. Eftersom mamman inte förmår det. Pojkarna har inte befunnit sig i skolan under flera månader. Ändå ska dom kvarstanna i mammans vård.

 

En ung man som blivit arbetslös och  har levt på sparade pengar i flera månader. Får ett tjockt kuvert med obegripliga beslut från socialen och försäkringskassan. 

 

 

 

Vaknade och kände att jag behövde gå på toa, plötsligt slog det mig att det där med att bli äldre är den bästa tiden i mitt liv hittills.

 

Inga större krav ställs, inget smink behöver inhandlas, inga kläder som ändå sitter dåligt behöver köpas.

 

Jag slipper fundera på hur jag ska pussla för att hinna till gymmet minst en gång om dagen.

 

Om jag säger att hu det orkar inte jag, visas full förståelse.

 

Jag nöjer mig med hur jag har det och slipper drömma om "den rätte" köpa hus och bli lycklig.

 

Jag uppskattar människor (läs kvinnor)  för att jag behöver inte konkurrera.

 

Det enda som stör mig är att jag borde ha blivit "äldre" redan som ung. 

Om du skulle fråga mig så ska jag svara rent ut att jag är pissst off. 

 

I förmiddags då vi skulle till rastgården lovade Matte att mina hannar, Milton och Elmer skulle vara där. Jag trippade med min Matte  glad i hågen. På vägen mötte vi Ozzy och hans Matte och Husse, eller.... ja nåt ditåt är han nog.

 

Ja ja hur som helst, ja jag ljuger inte. Lyssna på detta. En av mina riktigt besvärliga beundrare var där. Lukas heter han, en labradorhanne. Han är så jobbig så Milton och Elmer kom inte in ens. 

 

Dessutom var där en annan Hanne som är större än Lukas och om möjligt ännu jobbigare. 

 

Mycket riktigt blev det slagsmål om mig :)

 

Det var till och med så hemskt så jag tyckte synd om Lukas. Jag säger bara att det var tur att jag ryckte in och skrämde den andra Hannen så dom slutade slåss i alla fall.

 

Det som kunde blivit som jag hade tänkt mig, nämligen att jag och mina Hannar skulle flörta lite och språkas vid om händelser sen vi sågs sist. Medans dom riktiga fjantarna, Conny och Ozzy dansade lite, slutade i fullständig kaos.