♥

Jag bor ju på Öster i Landskrona, som räknas som den sämsta stadsdelen mest otrygg, mest brott och mest allting negativt.

I mina ögon är det inte så, området runt Dammhagsskolan har blivit för mig en by i stan. Så fort jag går ut genom dörren träffar jag någon jag känner så pass att jag hälsar i alla fall. Oftast är det någon jag känner så pass att jag stannar och pratar en stund.

Går jag in i kvartersbutiken är där ofta någon jag känner till, jag vet att butiksinnehavaren bor i huset mitt emot. Och att den stackaren jobbar tolv timmar varje dygn minst.

Händer det mig något och jag skulle behöva hjälp så  får jag det på två röda.

Samma som om någon behöver hjälp med något eller bara vill prata en stund så finns jag i närheten.

Jag känner mig trygg hemma på våran gata i stan.