TANDVÄRK
Helvete oxå nu har jag tandvärk så jag mår illa och det susar i huvet, ja ja jag får skylla mig själv. Det är en tand som spökat länge men pga tandläkarskräck och snålhet har jag nonchalerat tandstackaren. Tydligen har den nu bestämt sig för att höja rösten och säga, hallå hallå vi har ett problem här.
Nu sitter jag och undrar om jag ska berätta en riktig snyft-eller skräckhistoria för att försonas med att jag inte gått till käftis och bett om hjälp.
Eller ska jag vara sanningsenlig mot mig själv och erkänna att där har snålheten haft makten :(
Fast en liten skräckhistoria måste jag ju komma med. I forntiden då jag var barn så var man inte särskilt psykologisk på tandläkarmottagningen i Malå.
Jag var väl fyra eller fem och led av en hiskelig tandvärk och skrek och grät så mamma blev väl helt galen och ansåg att hon kunde lova vad som helst bara jag gick med på att gå till tandläkaren. Jag vägrade nämligen för att jag var rädd för bedövningssprutan.
Ni ska bara veta att då var det inte frågan om att smörja in någon bedövningssalva innan själva sticket och det var ingen liten obetydlig plastspruta heller.
Nej där kom en stor jävla spruta i metall med en jääääteeeenål, bara åsynen fick mig att nästan svimma.
Det var inte ens aktuellt att mamma eller pappa var med inne hos tandläkaren, nej den som följde med troligt vis efter sten sax och påse, eller krona eller klave satt i väntrummet.
Denna gången var det mamma som förlorat, och efter att jag berättat för käftis att jag inte vill ha någon bedövning som mamma lovat mig att säga ifrån om . Sa den hemska gubben i mina ögon att det går inte du måste bedövas om vi ska dra ut tanden.
Jag gick klart i försvar och bet han då han stack in handen i munnen, och då bröt helvetet lös, tandläkaren blev klart sur och jag skrek allt jag kunde. Mamma bröt regeln om att sitta snällt i väntrummet och kom farande tillsammans med ett antal sköterskor. Ett antal höll mig fast medans bedövningssprutan anföll munnen.
Stackars mamma måste ju ha lidit av att se sin dotter i full panik, samt att hela mottagningen försattes 
i kaos.
i kaos.Min mamma vill ju leva lite i tysthet och inte göra särskilt mycket väsen av sig
♥ Anonym
Som mor är det som sagt inte lätt alla gånger. Jag tror händelsen satte spår hos oss båda, hur djupa är svårt att veta. Ett halvt sekel har gått, och nu är det andra seder, tack för det.
♥ Marie-Louise Ström Olsson
Bra skrivit Stina!
Ja du...vet hur det är med den skräcken...jag är likadan.
Hatar tandläkare sen barnsben som du,bara lukten får mig att vilja vända i dörren :)
Men ett måste för tandvärk gör kål på en. <3
Trackback
helt underbar läsning som vanligt Stina. Även om jag lider med dig så kan man inte utan att dra på smilbanden <3