♥

Jag kan inte låta bli att berätta om min barndoms telefonsystem.

 

 

 

Mamma och Pappa hade en svart bakelittelefon med en riktigt stor lur. Det var en vev på sidan.

 

Då man skulle ringa lyfte man luran och vevade, då svarade någon i telegrafen i byn. Man sa då vem man ville komma i kontakt med, t ex  82 det var till Morfar och Mormor.

 

Telegrafisten satte en pinne i ett hål som då var 82 sen kunde vi prata.

 

Farfar och Farmor bodde i en liten by tre mil från Malå, där var telefonerna riktigt kuliga.

 

Mitt i byn bodde en familj som hade telegrafen hemma i sitt hem.

 

Om någon i byn redan pratade i telefon och det kom ett samtal från t ex Malå eller någon annanstans. Så kom en röst in i samtalet och sa att rikssamtal är på väg så vi bryter nu.

 

Min Farmor var en slug, aktiv och oss emellan en  väääääääldigt ekonomisk kvinna, således ville hon absolut inte kallprata i telefon. Korta rappa samtal var hennes melodi.

 

Om det var någon som ville bara prata för sakens skull bad hon någon av sina döttrar att ta luren och förklara att riksamtal är på väg så samtalet måste brytas.

 

I Aspliden hade dom även en äldre typ av telefonsvarare.

 

Om någon i byn vevade på sin bakelittelefon och bad att få komma till Aspliden 4 t ex. Så svarade någon i byns telegraf att dom inte var  hemma och att hon trodde inte att dom skulle återkomma förrän kvällen.

 

Det var nämligen på det viset att telegrafen kunde avlyssna samtalen.