♥

Eftersom jag är den jag är så är det troligtvis ingen som missat att jag har stukat min högra fot idag:

 

Jag sitter och ligger om vartannat och försöker komma på ngt positivt.

 

Denna situation påminner mig om ett riktigt roligt minne.

 

Det måste ha varit 1989 på sommaren, Erik var baby och jag tränade för tjejmilen i Malmö som skulle gå av stapelen framåt hösten.

 

Där vi bodde då fanns det en lagom stor gräsplätt som var suverän för en babymamma att träna på.

 

Erik som var ett par månader sattes i en babysitter på ett ställe där vi var nära varann ändå och jag kutade för glatta livet runt, runt, runt

 

Mitt i slutträningen stukade jag foten :( 

 

Det värkte riktigt mycket i några dagar och foten var helt svullen. Men efter ganska kort tid kunde jag ändå gå.

 

 Svullen som tusan var det inte tal om att ta på sig gympaskor. Nej det fick bli raggsockor med en AG-påse utanpå.

 

Under denna tid fick träningen bestå av långa rundor promenerades med barnvagnen.

 

Nåväl då dagen Tjejmilen kom fick jag in foteländet i ett par skor och lyckades genomföra hela loppet.

 

Då jag sprang in i Stadion och mitt namn sades så rann tårarna, jag hade lyckats trots allt 

.