♥

Jag är ju sedan en tid, dagmatte och min vän Nini är kvällsmatte. En ny titel innebär att man ska lära sig hantera den nya situationen. Ha ha ha jag är i vissa lägen dum som ett spån. 

 

Ozzy som den lille vovven heter är begiven på godsaker. Ett antal gånger har jag kommit på den lille huliganen med att stå på diskbänken och stjäla mat om där har funnits någon sådan.

 

Jag har försökt lösa problemet på olika sätt. Gömma maten i skåp och ugn och dyligt.

 

Ibland har jag lockat ut alla tre hundarna ur köket och stängt dörren. Det är ju ett visst bök med det.

 

Efter en tid frågade jag Nini hur hon brukar göra. Hon sa att hon har ju ingen stol vid spisen eller diskbänken........

 

Så nu sitter jag här med dumstruten på huvet. Ha ha ha 

 

 

 

 

Min ständiga följeslagare i livet har nu gett upp och tickar och skrämmer någon annan, vilket jag inte hoppas.

 

Jag hör inte längre tickandet från den bomb som väntar runt nästa hörn. Det värsta som kan hända har troligtvis redan hänt, eller händer just nu. För första gången i mitt liv känner jag att jag kan hantera saker som jag själv vill. 

 

 

Visst, jag är tjock som en, ja jag vet inte vad men det stör mig inte ett enda dugg. Jag slipper i alla fall oroa mig över varenda hekto, och om det finns en våg där jag befinner mig. 

 

Idag har jag utmanat mig själv och varken bäddat sängen eller dammsugit mitt hem, inte ens dammat.

 

Jag vet vilka människor som kan hjälpa mig att tänka om så behövs.

 

Kort sagt jag mår verkligen hyvens. Just nu.

Om jag tänker tillbaka typ 15 år och hur jag tänkte och agerade då, så är mitt liv betydligt annorlunda nu. 

 

Jag bar ofta till vardags på jobbet, en grå chic kjoldräkt. Även nylonstrumpor och snygga skor. 

 

Sov med telefonen i sängen, med hopp om  att någon intressant man skulle ringa och berätta hur underbar jag var. 

 

Jäktade på morgonen för att hinna träna och planerade dagens meny med tanke på hur många kalorier jag kunde unna mig. 

 

Jag hade inte många kvinnliga vänner,  troligtvis för att jag såg andra kvinnor som konkurenter. Livet gick ut på att "Detta känns bra, det kommer förhoppningsvis att bli vi"

 

Nu 15 år senare, är jag glad över att jag har tid och orkar gå till rastgården med mina älskade hundar. Jag är glad över att kunna bära klänning eller kjol utan att mina mulliga lår skaver mot varann. 

 

Jag har skaffat mig ett antal manliga vänner utan konstiga vibrationer och signaler.

 

Är glad över mina vänner, mina barn, mina barnbarn samt att jag känner ett lugn som jag aldrig känt förut. 

 

Tack och lov är jag äntligen tant.

Hm Hrm, ja vad säger man. Inte mycket om du frågar mig, men nu måste bladet ur munnen. Matte säger att man måste på det igen. Vad det nu betyder? som jag har fattat det så betyder det att gå vidare med nosen i vädret och svansen upp. 

 

Säg inget, det var väl inte helt smart att försöka sig på att rensa ut en viss Dobbermanhona. Fast du ska veta att jag gjorde vad jag kunde. 

 

Hur som helst fick jag sova på värsta lyxhotellet om du frågar Matte. Prisklassen var sådan i alla fall. Angus och Hjördis Husse skjutsade Erik och mig till sjukhuset. Så nu är han min hjälte. Ja Erik oxå. Tänk, det är inte många som har två hjältar som gör allt för att hjälpa då det kniper.

 

Första tiden efter det lilla missförståndet tillbringade jag hos Erik. Han skötte och baddade mina sår. Satt med mig 

då jag hade det svårt. Du ska bara veta att detta har gjort ont. Jag blir rent illamående då jag tänker på det.

 

Nu är jag tillbaka hos Matte och du vet vem. Även lille Ozzy är hos oss ibland.

 

Något sårad blev jag idag då en vän till Matte kom på besök, han nämnde att det hade varit rena slakten. Det suger att höra sånt. Men men som Matte säger att vid motgångar är det bara att gilla läget. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej alla, jag orkar bara skriva lite. Som ni säkert vet så är jag illa tilltygad för tillfället.

 

Fy vilken hemsk upplevelse , jag skakar bara jag tänker på det. Tur man är hos Erik, han tar väl hand om mig, tvättar mina sår, ger mig vatten mm.

 

Men jag måste bara säga att elaka farbrorn är inte elak längre. Angus husse menar jag. Han tittade på mina sår och bedömde att jag måste till sjukhus. Om jag känner min Matte rätt hade hon nog velat vänta tills i morse, snål

som hon är.

 

Fast jag vet ju att min Matte vill mig väl i alla fall. Så nu är jag hos Erik och vilar upp mig och tar igen mig tills det värsta läkt i alla fall. Men jag lovar, jag kommer igen som den bitsch jag egentligen är.

Duktig är ett svårt ord. Det är ett ord som gör sönder oss flickor. Duktiga män finns knappt, dom hör man aldrig talas om. Det är vi duktiga flickor som blir neurotiker, får värk och annan skit. 

 

Jag läste i en bok om självkänsla att ordet duktig ska man vara jäkligt aktsam om. Själv känner jag att detta ord inte skulle finnas alls.

 

Duktiga flickor blir duktiga kvinnor. Det är såna som. Tränar, bantar, kammar mattfransar, aldrig klagar, inte ens skriker av smärta då barn ska födas. 

Duktiga kvinnor står ut med det mesta. Alltid med ett leende på läpparna.