♥

Då man gifter sig lovar man ju varann att älska och värna om varann i nöd och lust.

 

Hur är då avvägningen mellan dessa två?

 

Om det är mest nöd så känner man kanske igen lusten mera? M en om man då oxå är bästa vän med sin man eller hustru?

 

Det finns ju ett uttryck som säger. I nöden prövas vännen.

 

Då finns det ju två nödar att lusta i kapp. Där gäller det nog att plocka fram hela sockerpaketet och strö ofta.

 

Jag undrar om det kanske vore bra att omförhandla äktenskapet vart sjunde år.

 

Och då menar jag inte lite gulligull vid köksbordet med mutmat och mutblommor och lite kärleksbedyranden.

 

Nej ett sterilt rum med en klartänkande objektiv person närvarande.

 

Svara skriftligt på frågor, inga alternativsfrågor utan skriva och berätta. Gärna med lite tabeller, diagram och cirklar.

 

Den klarsynte tar en kopia på formulären och behåller dom. Kan plockas fram och visas då det bränner till efter typ fem år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ikväll vid åtta-tiden befann jag mig vid Knutpunkten i Helsingborg.

 

I väntan på tåget så jag ett par stycken personer som verkade vara hemlösa och troligtvis missbrukare.

 

Dom stod i en klunga och pratade och tjoade. Mitt i alltihop flög två kvinnor ihop och skrek okvädesord till varann.

 

Helt plötsligt vände den ena kvinnan ryggen mot de andra och halade fram ur ingenstans de hemlösas egen tidning som heter Faktum.

 

Hon ändrade uttryck och sa med värsta försäljarrösten "köp Faktum" Proffsigt värre kan jag tycka.

 

Jag fastnade och började undra, vad driver en människa att gå vidare?. Då typ det mesta har skitit sig.

 

Hur orkar man kämpa, dela sovrum med många gelikar på dom kalla bänkarna på Knutpunkten.

 

Tror man på en bättre framtid med ett eget sovrum och ett eget täcke,

 

Där man slipper sova med ett öga på glänt, för att vakta de få saker man äger. Eller åtminstone tycker att man äger. Dom sakerna kan man ju ha införskaffat sig pga någon annan  har sovit tungt utan ett öga på sin vakt.

 

Med dom tankarna säger jag godnatt och låser dörren, samt kryper ner i min varma trygga säng. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OMG nu har jag återigen blivit tvingad att spela fulspel.

 

Idag sa Matte att vi skulle gå ut och gå.

 

Conny och Jag Majken blev kopplade som vanligt. Vi gick åt ett helt annat håll än vanligtvis, det gladde mig för att vår, eller mest Min Matte är en smula enahanda ibland.

 

Då vi kom in på Stället där det erbjuds godis och andra trevligheter togs KLOKLIPPAREN fram.

 

Jag tänkte först att det är väl den lille fjanten Conny som skulle plågas.

 

Men nej det var jag som var på tapeten.

 

Alltså tog godistanten mig i sitt knä på golvet och lade mig på rygg.

 

Jag kan ju inte skämma ut mig och ställa till en scen, godistanter är viktiga.

 

Mitt liv passerade revy som vanligt och jag svalde och svalde.

 

Matte såg glad ut då jag skötte mig och Conny hoppade som vanligt runt och anade inte oråd.

 

Är glad över att även han såg lite skärrad ut då han låg i samma knä och blev klippt. 

 

 

I förmiddags kände jag för att baka igen, det har varit lite stiltje ett tag sen innan jul.

 

Tanken var grova matbröd som gräddas i avlånga brödformar.

 

Dessa bröd har jag gjort i närmare förtio år.

 

Det finns inget speciellt recept, degen brukar bli efter vad jag har hemma.

 

Vetemjöl, lite sirap, en gnutta salt samt jäst finns alltid med i alla fall.

 

Hur som helst så satte jag igång att blanda i hushållsassistenten, 7 dl vatten, lite havregryn och sen resten.

 

Då degen var färdigknådad och låg fint i bunken fick jag se torrjästen som låg kvar på bänken.

 

Shit har glömt igen.

 

Ja ngt måste göras så jag tog en slunt vatten och hällde i. Jästen blandade jag i lite mjöl och hällde ner alltihop.

 

Degen fick gå ett ganska långt tag sen jäste den jättefint.

 

Perfekt att baka ut och lägga i tre formar istället för två som jag brukar.

 

Sen jäsa en gång till och grädda i cirka 200 grader tills det är klart.

 

Men oj det var ju inte det jag skulle berätta om det var ju min och Majkens underbara stund i Hundshopen idag.

 

Vi har haft stora problem med kloklippning ända sen hon var baby, ett rent elände varje gång.

 

Den enda som klarat att klippa hennes klor har varit min ytterst goda vän Anneli.

 

På sista tiden har jag märkt att deras relation har blivit lite rumphuggen pga detta.

 

Så jag tog mod till mig innan jul och tänkte gå till Hundshopen för att få hjälp.

 

I samma veva hade jag riktigt ont i ett knä, min oxå goda vän Camilla erbjöd sig att gå med henne.

 

Då dom kom hem berättade hon att det gått jättebra.

 

Så idag gick jag med Conny och Majken till nämnda ställe. Majken låg så avslappnat och fint i knäet på hon som klippte och jag blev överlycklig. 

 

 

 

 

 

 

En Vän är för mig är en person som jag vågar bjuda in till mina mörka rum. Jag vågar berätta saker som inte ens jag själv törs tänka på.

 

En Vän vet mycket om mig och stannar kvar ändå.

 

En Vän behöver jag inte träffa eller prata med särskilt ofta.

 

En Vän konkurrerar jag inte med.

 

En Vän kan jag både skratta och gtåta med på samma gång.

 

En Vän tar fram mina goda sidor och njuter.

 

En Vän tar fram mina dåliga sidor och står ut.

 

 

 

Senaste dygnet har ett antal personer frågat efter blogginlägg.

 

Sanningen är att här är total skrivkramp, ingen aning om varför. 

 

Det kan ju bero på att här händer inte särskilt mycket.

 

Idag tillexempel, då jag satt på toa så sprang Conny bara förbi utan att titta åt mitt håll ens.

 

Det är nog första gången hans stolta Matte såg att han på egen hand letade upp en go plats att vila på.

 

Sånt är ju inte något att blogga om.

 

Vid tretiden gick jag ut med mina hundar till rastgården. Där var en valp på åtta månader med en nervös Matte.

 

Även en ännu nervösare Mattedotter. Jag förstod inte riktigt vad dom pratade om, men det var något om att deras hund blivit biten eller nafsad i nacken av en annan hund för några dagar sen.

 

Nu var dom rädda för något, vad är oklart.

 

Jag gick in med mina i alla fall och det gick sisådär.

 

Mattedottern blev helt röd om kinderna och till och med Conny morrade. Så vi lämnade rastgården.

 

Sånt är ju inte direkt intressant att blogga om.

 

Häromdagen tittade jag på TV4 morgon, där var en fransk kock som berättade att om man ska steka pannkakor så ska man göra smeten dagen innan.

 

Så igår gjorde jag en smet som förvandlades till ugnspannaka idag. Det var den vackraste och godaste ugnspannaka jag nånsin gjort. 

 

Detta var jag överlycklig över.

 

Sånt är ju inte heller särskilt intressant att blogga om så govänner jag återkommer då något viktigt har hänt.