♥

Att leva med fibro är inte något man önskar någon annan. Att dessutom leva med en nervös och överaktiv urinblåsa kräver gott grundhumör.

 

Det är fanimej ett heltidsjobb. Jag måste hela tiden vara nära en toalett. Så fort det kommer minsta kiss i blåsan värker det som jag vet inte vad.

 

En tågresa till helsingborg kan te sig enkelt. För mig med denna fördömda blåsa är det ett helt företag.

 

Toa innan bussen till stationen, sen är det bara att hoppas att det inte blir några längre väntetider innan jag kommer på tåget. Väl där är det viktigt att sitta nära toan så jag hinner kissa innan avstigande av tåget.

 

Skulle nu toan på tåget vara obrukbar, och samtidigt så mycket folk att jag tvingas stå hela resan är det kris på riktigt.

 

Ett av dom problemen kan man klara men inte båda samtidigt.

 

Skullle det nu hända, är det viktigt att rulltrappan fungerar, vilket den inte alltid gör.

 

Nästa puckel är om det tar lång tid innan det blir grönt ljus vid övergångsstället. 

 

Handla går bara i dom affärer som har kundtoalett. Om jag nu råkar ha en femma på fickan vill säga.

 

Att åka till något ställe där jag måste promenera mer än en kvart är otänkbart. ja usch jag säger då det.