♥

Min relation till köpebröd är väldigt obekväm för det mesta. Om sanningen ska fram så blir det mest köpebröd på sommaren. Men nu är hösten kommen tack och lov. 

 

Jag gillar ju nybakt fräscht bröd till frukost. Men vem orkar stå och söla med mjöl och vatten och jäst på morgonen.

 

En ide jag fick för några dagar sen är att man kan göra det mesta jobbet på kvällen, som inte är så mycket jobb ändå. Såhär gör jag.

 

Cirka en timme innan jag inte gitter göra mer för dagen, tar jag fram en plastbunke, behövs inte så stor. Blandar 3 dl vatten och jäst. Vattnet ska vara cirka 37 grader varmt. 

 

Viktigt är att det även blandas i ett uns socker och ett uns salt. 

 

Sen är jag fri när det gäller mjöl. Det beror helt och hållet på vad som finns härhemma. Vetemjöl är själva stommen. Bara vetemjöl känns inte riktigt bra. Så ikväll blev det lite havregryn oxå. 2 dl havregryn och 5 dl vetemjöl känns rätt. 

 

Sen är det bara att ta en träslev eller vad som finns i lådorna och röra ihop alltihopa. 

 

Eftersom jag inte känner för att använda min hushållsassistent som kräver disk av större bunke och grejer. Så håller jag mig till plastskål och träslev.

 

Sen är det bara att låta degen vila en stund. Att forma bulllar går fort.

 

In i kylen under natten.

 

Väckning är ofta ett känsligt ämne, så jag väljer att väcka mina små älsklingar med omtanke. Dom får vara i en kall ugn, med kokande vatten i en gryta på botten. Då mina mulliga älsklingar ser pigga ut så gräddar jag dom i en kvart cirka, i 250 graders värme. Vips så har jag en lyxig frukost.

 

 

Dåliga hårdagar pratas det ofta om, inget som jag har något större besvär med. Värre är dåliga trosdagar. 

 

Det sägs ju att man ska vara fin under. Det är inget som bekymrar mig heller. MEN dom dagarna då det är dags att tvätta är det kris i mitt inre. Jag har älsklingstrosor även mindre älsklingstrosor. Där finns även kristrosor.

 

Med älsklingstrosorna på känner jag mig säker och vid gott mod. Om jag tvingas använda dom trosorna som är snäppet under älsklingarna kan jag åtminstone ännu le. Om jag som idag måste använda mina mest obekväma trosor som finns i lager, ler jag inte med ögonen längre. Då är det mest panik och ett evigt letande efter dom trosorna som känns minst obekväma. 

Att leva med fibro är inte något man önskar någon annan. Att dessutom leva med en nervös och överaktiv urinblåsa kräver gott grundhumör.

 

Det är fanimej ett heltidsjobb. Jag måste hela tiden vara nära en toalett. Så fort det kommer minsta kiss i blåsan värker det som jag vet inte vad.

 

En tågresa till helsingborg kan te sig enkelt. För mig med denna fördömda blåsa är det ett helt företag.

 

Toa innan bussen till stationen, sen är det bara att hoppas att det inte blir några längre väntetider innan jag kommer på tåget. Väl där är det viktigt att sitta nära toan så jag hinner kissa innan avstigande av tåget.

 

Skulle nu toan på tåget vara obrukbar, och samtidigt så mycket folk att jag tvingas stå hela resan är det kris på riktigt.

 

Ett av dom problemen kan man klara men inte båda samtidigt.

 

Skullle det nu hända, är det viktigt att rulltrappan fungerar, vilket den inte alltid gör.

 

Nästa puckel är om det tar lång tid innan det blir grönt ljus vid övergångsstället. 

 

Handla går bara i dom affärer som har kundtoalett. Om jag nu råkar ha en femma på fickan vill säga.

 

Att åka till något ställe där jag måste promenera mer än en kvart är otänkbart. ja usch jag säger då det.